Översikt
På 1900-talet skedde enorma framsteg inom tandvården och stora förbättringar för munhälsan. Man har fått karies och parodontala sjukdomar under kontroll, färre tänder behöver restaurering eller dras ut och många fler människor behåller sina tänder länge. Förbättrad munhygien och nyttigare kost har bidragit mycket till detta — goda nyheter för både den allmänna hälsan och för individens livskvalitet.
Nu har emellertid yrkesutövare inom tandvården upptäckt en paradox: dessa friskare tänder med lång livstid visar tecken på ökande tandslitage. I Europa anser verksamma inom odontologin att erosion är den primära orsaken.
Erosion har ett nära samband med konsumtionen av sur föda och dryck. Syror demineraliserar och mjukar upp tandytan så att den blir mer mottaglig för abrasion, särskilt vid tandborstning.
På ett tidigt stadium verkar tandslitage ofta vara harmlöst. Men när tandslitaget utvecklas vidare kan det resultera i ilningar i tänderna, förlust av tandens form och färg, och komplex restaurativ behandling kan bli nödvändig. Ändå är många människor inte medvetna om tandslitagets konsekvenser och vilka åtgärder som kan vidtas för att skydda tänderna från denna långsamma och smygande process.
På FDI World Dental Congress 2005 gick internationella experter igenom prevalensen, etiologin, diagnosen, patofysiologin och hanteringen av tandslitage framför en rekordstor publik med över 900 människor från tandhälsovården. Man var överens om att erosion håller på att bli ett allvarligt problem.